Stora bordet/ table mountain

Igar gick vi pa en liten hike. Vi var uppe pa table mountain, det maste vara den plattaste bergstoppen jag har varit med om. Pelle alska det, sarskillt nar molnen borjade rulla over toppen. Han var OVERALLT! Han hoppade och stuttsade, klattrade och sprang. Jag stod brevid och kande mig som en 100aring morsa. Det var dimma och stup overallt.
Pelle ville att vi skulle ga pa en vandringsled som tog tva timmar.
Jag sager att jag vill ga pa toaletten forst.
Pelle martyren blir sur och sager.. okej da skiter vi i det da.
(Paminner lite om min kara lillebror martyr ar: Mamma kan jag...naa det ar inte lont att fraga!)


PElle springer och skriker: Ar jag i dimman nu?

Jag maste erkanna att det var maktigt att sta dar uppe, se hur molen rullar over en, branta stup pa sidorna och trots att det ar mycket folk dar uppe kanner man sig helt ensam.


Pelle vid stupet, han forsoker overtyga mig om att komma dit. Jag ar inte radd for hajar, men hoga stup....dar kan manju dooo!!