Nu är det dax igen. Nu är det Borneo som står på tur. Resan kommer att kategoriseras som organiserat kaos. Ta sig dit, ta sig runt....


Vi kommer att flyga till Kuala Lampur, byta flyg och ta oss till Kuching i Borneo... efter detja vem vet.

För att summera, JA ALLT KAN HÄNDA!

__________________________________________________





onsdag 17 november 2010

Materialism slår tillbaka...

När jag kom hem från Afrika var min tanke att verkligen fundera på mina inköp och mitt materialbehov. Någon har hört detta (jag gissar agenter som håller Sveriges konsumtion uppe) för det första som händer är att vår bil går sönder. En underbar dag när man måste försöka att få kollegor att ställa upp med att putta igång bilen.

Dagen efter så har jag lite extra bråttom (eftersom jag nu måste hinna med bussen, toppen) sätter i kontakten på strykjärnet och ALLT i helalägenheten släcks ner.

Jag skulle starta datorn senare för att spela lite lugn musik (jag höll nämligen på att explodera av irritation), det visar sig då att datorn gått sönder när strykjärnet slog ut allt!

För att göra saken bättre så väljer min mobil att gå sönder. Mystisk nog går det inte på garantin.

Oroa er inte för någon ekonomisk kris i Sverige... jag håller oss flytande!

BUSS BUS

Skulle ta bussen från jobbet till stationen, bör tilläggas att jag hade jä**igt brottom. Bussen var för det första försenad så redan där blev jag mer stressad.
Sen är det en jävel som plingar på alla busshållplatser utan att någongår ut. Denna typ av beteende kan jag reta min något fruktansvärt på. Så jag spänner ögonen i alla misstänka på bussen.
ÄNTLIGEN kommer vi fram till stationen och det ser ut som om jag ska hinna med tåget. Då ser jag att stolpen jag har lutat mig mot hela resan har en stoppknapp på sig, som jag har stått och tryck på. OOOOPPPPSSSSSS!

torsdag 11 november 2010

Lika som bär




Öppnade aftonbladet och trodde först att mamma var med i tidningen men det var ju kära (?) Mona.
Extra roligt var det när ett barn hade sagt att "fröken Ingela" var med i TV. Nää det var Mona det också!

Men underbar är hon allt. Mamma då alltså!

onsdag 10 november 2010

Hur man överlever en febrig pojkvän..

Visst är det fint när man tar med sig minnen hem från resan. Ibland kan man dock få med sig mer än minnen hem. Pelle har legat i 40 grader feber i nästan en vecka. (African tickbite fever) Jag måste erkänna att jag har lite svårt att hantera sjuka människor. Jag menar.. det finns en anledning till att jag blev ekonom.

Så det har varit ganska jobbigt när Pelle kryper upp bredvid mig på natten med sin feber värme. SOM TUR ÄR har jag äntligen hittat ett sätt att förhålla mig till detta:

Jag låtsas att det är Jake Black som skedar mig. (Ni som läst Twilight vet att varulvar är väldigt varma/heta!)


Detta kan komma som en chock men bilden är redigerad.

söndag 7 november 2010

Svårigheter med att komma hem

Nu har vi varit hemma i en vecka. Det har inte varit helt enkelt kan jag erkänna. Några exempel på saker:

- För det första får alla på jobbet fortfarande mail från mig som saknar å,ä,ö
"Hej. Jag har fatt hora att pa mandag andras motet till em...."

- Vi har slitit ut både vindruta samt vidrutetorkare eftersom varje gång vi ska blinka drar i fel spak.

- När vi skulle tanka körde vi in på macken och satt där och väntade på att någon skulle komma och fylla på tanken samt torka vår utslitna vindruta. Ingen kom!

- Varje kväll kl sju sitter vi köket och väntar på att någon ska ställa fram en underbar middag. Slutar alltid med att vi kommer på att vi inte har något i kylen och glömt handla. Det har blivit mycket mackor denna veckan.



AHHH underbara Afrika